https://www.facebook.com/photo.php?v=418015264938957

Jag röker igen, mamma...

Om du bara visste, vad synd det är,

om du bara visste vad ont det gör,

om du kunde höra min sorg ta röst,

skulle du få veta vad den säger.

Refräng:

Det spelar ingen roll vad du sa,

för det är liksom inte vad - utan hur...

Jag hörde dig, jag förstod.

Du är inte precis dum, du heller.

Igen står jag ensam, igen.

Och nu röker jag igen,mamma.

Det är tyst runtomkring, igen.

Tystnad som är grunden för allt.

Det är så sorgligt, det är helt sjukt.

Handen sträcker sig själv efter glaset.

De har hittat femte elementet,

de har delat den mitt itu.

Refräng:

Det spelar ingen roll vad du sa,

för det är liksom inte vad - utan hur...

Jag hörde dig, jag förstod.

Du är inte precis dum, du heller.

Igen står jag ensam, igen.

Och nu röker jag igen,mamma.

Det är tyst runtomkring, igen.

Tystnad som är grunden för allt.

(text: Elena Vaenga)

Minnet ligger som ett ok på mina axlar

och ännu i paradiset ska jag minnas jorden

När vi ses på nytt kommer jag att minnas

De gamla orden

Där änglaskarorna flyger i raka rader

Där harporna, och liljorna, och barnakörerna

Där allt är frid, där kommer jag ännu att oroligt

Söka din blick

Med ett snett litet leende ska jag följa dem,

Änglarna och liljorna, ensam i en ring av stränga oskulder.

Ensam, främmande och jordisk ska jag sjunga

en jordisk, främmande sång.

Minnet ligger som ett ok på mina axlar.

När det är dags – ska jag då dölja mina tårar?

Varken här, eller där – ingenstans ska vi mötas.

Paradiset är inte till för den sortens möten.

Marina Tsvetajeva

... bli omnämnd i SvD

http://www.svd.se/kultur/litteratur/en-tidskapsel-oppen-i-realtid_6402365.svd

Älskade, vad är det som sliter oss isär?

Nu när vi äntligen fått varandra...

Var kärlekens eld för bländande?

Åtråns kniv för vass?

Pratade passionen för högt?

Dränkte allt omkring sig med sitt brus?

Kärleken som förde oss samman -

Är det den som hämnas nu?

Älskade, vad har vi gjort av oss själva.

Det var ju bara döden som skulle skilja oss åt

Och nu kan inte ens levande vatten

Göra oss levande igen

Och om jag bara drömmer en ond dröm - 

Varför drömmer jag den så länge?

Jag vaknar, lägger armen om dig

Och släpper dig aldrig igen…

Katerina Jarovaja (min övers)

Mitt under sommar-OS 1980, i en Moskva som hade tömts på alla misstänkta element, fylldes gatorna av tiotusentals gråtande människor. Vladimir Vysotskij, skådespelare på Taganka-teatern, sångare och poet var död. Många anser att hans begravning markerade början till slutet på Sovjet-imperiet. Idag har exakt trettio år gått – vad betyder Vysotskijs verk nu, när en hel generation vuxit upp utan egna minnen av Sovjetunionen? Går det över huvud taget att ta hans texter om fosterländska kriget, kolchoser och gruvarbetare till sig? Ryssarna är mer besatta av sin historia än vad vi i Väst kan föreställa oss. Populärkulturen är marmorerad med historiska allusioner, så kolchosmetaforerna kan visst gå hem hos unga. Men det finns en grupp i samhället som i årtionden närt ett stilla glödande hat mot Vysotskij och hans sånger – anhöriga till alkoholister. När
vodkan och saltgurkan väl står framme på bordet är det dags för det obligatoriska tårfyllda Vysotskij-potpurrit. Poeten själv led av både alkohol- och narkotikaberoende, drogerna tog livet av honom. Han skrev aldrig något om det. Men alla visste. Hans texter blev en ofrivillig projektionsyta för missbrukarnas samlade förtvivlan, skam och självömkan. Närmare hälften av alla ryska män och drygt en femtedel av kvinnorna har allvarliga alkoholproblem. Vysotskijs sånger kommer i ständigt nya utgåvor.

Inga-Lina Lindqvist

(texten är publicerad i Aftonbladet Kultur 25/7-2010)

... texterna är mycket mer än vin, kärlek och sång. Snarare lyriska encyklopedier över det ...mänskliga livet. Vardagliga händelser skildras i all sin komplexitet med existentiella, andliga och politiska dimensioner. När du läser dem känner du igen dig. Samtidigt får du upp ögonen för din egen vardag och för de djup som den rymmer.

Den här bloggen är ett lustprojekt. Eftersom Inga-Lina lyssnar på ryska barder dagarna i ända och Per-Ole gärna vill veta vad låtarna handlar om. Allvarligt talat, vi njuter båda av att på vår fritid tolka rysk poesi. Tolkningarna eller överföringarna är inte översättningar i ordets strikta bemärkelse, de är just tolkningar som ändå ger en bra bild av ursprungstextens stämning, språk och innehåll. Det ska helt enkelt bli en bra svensk dikt av en bra rysk låttext. Vi kommer att publicera tre-fyra texter i månaden, och vi startar med att lägga ut de tolkningarna som redan varit publicerade i olika sammanhang.