Veronika Dolina

Kropp utan själ.
Hur man än skriver det

är det skrämmande.
Kropp utan själ –
vad jag än väljer att berätta

är det lika viktigt.
Drömmarnas drottning
kan tusen drömmar,
men hon behöver inte så många.
Ordens drottning
kan tusen ord
men söker ett. Ett enda.
Kropp utan själ –
inget kan man lägga till, inget dra ifrån.
Trollkarlens liv finns i änden på en gyllene nål,
nålen finns i ett ägg,
ägget finns i bröstet på en varg.
Drottningmodern håller om sin drottningflicka –
äntligen är hon tillbaka!
Tårarna rinner,
händerna hårdnar.
Drottningmodern håller om sitt barnbarn – en vargunge.
Inne i hans bröst
finns ett hus utan fönster och utan dörrar –
ingen slipper ut.
Drömmarnas drottning
kan tusen drömmar
men drömmer bara en enda – om kropp utan själ.

Veronika Dolina (tolkning: Inga-Lina Lindqvist)

Jag  lyssnar alltid på musik när jag skriver – visor av ryska barder. Vid sidan om Vysotskij och Okudzjava, som är någorlunda kända i Sverige finns det en mängd kvinnliga sjungande poeter. Idén till min senaste roman ”Drottningflickan” har jag burit på i många år –och när jag satte mig för att äntligen skriva boken började jag lyssna på den poeten vars texter alltid stått mig nära: Veronika Dolina. Hennes dikter är så bra att jag önskar jag hade skrivit dem. Fast då visste jag inte att jag skulle hitta bokens titel i en av hennes låtar, visan som finns med på den här skivan:

Musikalisk fanzine - Vysotskij på engelska