Minnet ligger som ett ok på mina axlar

och ännu i paradiset ska jag minnas jorden

När vi ses på nytt kommer jag att minnas

De gamla orden

Där änglaskarorna flyger i raka rader

Där harporna, och liljorna, och barnakörerna

Där allt är frid, där kommer jag ännu att oroligt

Söka din blick

Med ett snett litet leende ska jag följa dem,

Änglarna och liljorna, ensam i en ring av stränga oskulder.

Ensam, främmande och jordisk ska jag sjunga

en jordisk, främmande sång.

Minnet ligger som ett ok på mina axlar.

När det är dags – ska jag då dölja mina tårar?

Varken här, eller där – ingenstans ska vi mötas.

Paradiset är inte till för den sortens möten.

Marina Tsvetajeva