Jag lekte med elden. Var aldrig rädd för den.

Jag var säker och trygg med min eld.

Elden brände inte mina framsträckta händer,

den var en varm vän, en trogen vän.

Jag lekte med elden - att antingen skulle jag inte dö

eller så skulle elden leva.

Jag tittade in i elden med vidöppna ögon.

Och den brann och brann, men plötsligt slocknade den.

Jag lekte med elden, glömde tid och rum,

tänkte inte på att bränt barn skyr leken.

Det enda som finns kvar är askan i mina ögon,

det enda som finns kvar är eldsmärket i min själ.

Veronika Dolina